Hej alla rara
Som ni märkt har jag inte gjort ett inlägg sen nyårsafton... Behövde en paus/avbrott..
Och jag vet fortfarande inte om min inspiration kommer tillbaka.. Jag har hela tiden kikat in hos er och försökt men nej :(
I december fick vi ett jobbigt besked om vår älskade Sara som jag tog väldigt hårt och jag sväljer och sväljer och låtsas va glad, men hur bara säg hur jag ska kunna vara glad när mitt barn har ont. Och kommer ha ont kanske hela sin uppväxt.
Då hos läkaren i december som jag sökte för Sara klagar länge på nackont ( hon har otroligt hög smärttröskel) Tänkte jag att vi måste kräva röntgen då hon tidigare på våren va med om en bil olycka... Inne hos läkaren framför Sara (som har öron) Säger läkaren hon har Skulios, hela axeln är ju sne. Och sen målar han upp hela fula gubben på väggen och jag såg bara steloperation, rullstol, jag bor högst upp utan hiss,ortoped, sjukgymnastik allt jag skulle fixa ja ni kan tänka de som jag bara hörde.
Sen röntgades hon och vi gick hem. Jag försökte prata bort de hela.. Därefter bröt jag ihop, och ringde min kära moster som sa - jag tycker du ska ringa vårdguiden och där mötte jag en go kvinna som förstog att jag blivit chockad och mött en riktigt dålig läkare som dessutom inte bad Sara gå ut när han sa alla hemska saker som kommer hända i puberteten.. Jag kanske är känslig men han va inte ett dugg pedagogisk. Sen tipsa trevliga kvinnan på vårdguiden att jag skulle ringa skolsyster. Och de gjorde jag, en jätteung men gu så bra tjej som bara sa - Du ska inte göra något vi tar tag i ortoped, sjukgymnastik och de som behövs samt undersöker Sara en gång i halvåret
Sen fick vi tillbaka röngensvaret och de va tydligen en väldigt liten krökning.. Och Saras farbror har haft de som liten som vuxit bort, så då kändes allt lite lättare.. Och hoppfullt...
Efter detta kan ni förstå att jag inte kunde tacka nej till att åka med till Åre i jul... Men så går känslorna upp och ner och vissa dagar har Sara ont ....
Detta blev väldig personligt men de känns faktiskt bra att få ur mig detta som knapast någon vetat... Och allt annat känns löjligt tex nu står strykbrädan full med tvätt framme, sängen obäddad och vem som inte tagit bort sin disk på jobbet.. ;D
Kraaam i snöovädret, och hoppas på en härlig vår snart
14 kommentarer:
Ojojoj... jag förstår att du haft det tungt och har mycket att tänka på. Stackars Sara, vilken galen läkare... skrämma vettet ur er på det viset! Läkare är inte alltid så pedagogiska tyvärr, de saknar ibland känslan för människan bakom sjukdomen/skadan/symptomen och bara vräker på utan att blinka. Jag har jobbat inom akutsjukården och har varit med om de mest galna fall med doktorer.
Jag tror allt kommer gå bra, det finns mycket hjälp att få... min mamma har också skolios. Jag dras med lite jag med fick jag veta för ett tag sen. Har också ont i nacken nästan jämnt men jag har på något sätt vant mig så jag har inte kollat upp det... det var massören jag går till som berättade det för mig, själv hade jag ingen aning. Trodde att det berodde på stress, handväskan, att jag inte sitter rätt osv...
Skönt med en gullig skolsyster, de kan hjälpa med mycket... jag får mycket hjälp med min dotters hälsa genom skolan också. Det är guld värt!
Kramar i massor från Jenny
---<-@ rosor till både dig och lill stumpan!
Hej Linda!
Stackars Sara och digTyvärr är ju verkligen inte alla läkare pedagogiska och man ska aldrig ta ut varken negativt el positivt i förskott och framför allt som läkare inte berätta det pådetta vis.
Hoppas du kan lindra hennes smärta kanske på något alternativt sätt med värme o dyl.
Tänker på dig.......
Vi kan väl ta en fika en dag, som vi sagt så många gånger :>)
Hörs på fejjan då ra
Stora kramen
Lena
Hej!
men oj! ja tyvärr så finns det en del dåliga läkare.har en kompis som fick beskedet blodcancer på sin son bara sådär rakt upp i ansiktet.sen visades det som tur var att så inte var fallet.
Vi får verkligen hoppas på det bästa.detta fixar ni !
Tur att Sara har just dej till mamma.Ibland kan det vara skönt att få spy ut sig lite galla genom att skriva om det.
LYCKA TILL !!!
Massor av styrke kramar till er båda vännen!
♥
Nilla
Men gumman,stor kram till dig o Sara, kan förstå att du har haft /har mkt att tänka på...Kraaaaaam Matilda
Men Linda... vad är det som händer? tycker så otroligt synd om dig och Sara. Ja, det är då verkligen bra att hon har dig som mamma. Hoppas att hon slipper ha så ont. Jag kan föreslå att Sara ska få healing. Jag vet en man som ger healing på distans och dessutom är det gratis och absolut ofarligt. En annan kvinna som vi får healing av (Reikihealing) är mkt kraftfull och hjälper att både lindra och läka, men naturligtvis tillsammans med traditionell läkarvård/medicin.Både jag och Mariina mår toppenbra idag tack vare healingen. Vill du veta mer om healing och vill ha länkarna så maila mig. Vi är ju inte direkt vänner just nu, men Sara går i första hand tycker jag och kan jag hjälpa så skulle jag bli glad. Vänner prövas i nöden...
Kram till dig och Sara!
mail:
kia63@bredband.net
Kram
/Katarina/
Bullmamma, haha, det ordet har jag nog inte hört p länge :-) Men tack så mkt för din kommentar :-) Yngsta sonen har inte fått en enda burk än och jag ska hålla på det så länge det går. För min del, är det okej att ge burkar (man kan ju vara totalt slutkörd), men jag vill inte det. Jag orkar ju göra ,at, så varför inte?! Gillar att laga mat annars också, så det förekommer många olika rätter här hemma :-)
Däremot har jag inte kunnat amma (fastän jag ville), men förlossningen gick inte så bra utan jag fick akutopereras + att jag typ bröt svanskotan osv. Musklerna var förtvinade (hade rullstol under graviditeten pga. extrem foglossning), så jag har haft extrrma smärtor.. Därför fick jag olika (läs: massor) smätrtstillande, vilka många av dem gärna gick över i bröstmjölken :/
Nu blev det långt.. Såg att du addat mig på Facebook, vad kul! Vi kanske kan ta någon fika en dag om du vill?
Men oj då, så svårt ni har haft det. Förstår att det känns tungt och så. Det är inte roligt när ens barn mår dåligt eller har ont. Yngsta sonen opererades ju när han var två veckor, så det där med att det snurrar till i huvvet vet jag väl om vad det är.. Usch, lider med er. Men det kommer att gå bra. Idiot till läkare bara!
Men kära vännen, vad jobbigt! Vilken knäpp läkare ni fick stå ut att möta, tyvärr finns det en del såna som jobbar med barn som inte fattar hur de ska bete sig.Hoppas inte Sara tog lika hårt på det han sa.Och jag håller tummarna för att det växer bort som för hennes farbror.Kraam Katta
Usch, lider verkligen med dig.. Stor KRAM till er!
En del läkare verkar vara totalt empatilösa...
Vilken tur att ni har någon i er närhet som har erfarenhet...hoppas att allt går bra.
Kram Maud
Hej !
Läste ditt inlägg... Visst stannar tiden när något händer våra barn, när de blir sjuka. Allt annat runt omkring blir litet och obetydligt. Jag blir så trött på många av dessa osympatiska läkare som bara häver ur sig. När min son var drygt 1 år hade han en knöl bakom örat. Läkaren sa till mig att det troligtvis var cancer. Förstod inte hur jag tog mig hem från Bvc. efter ytterligare undersökningar visade det sig att det var en svullen lymfkörtel. Tack gode gud.... men denna ångest under tiden vi väntade på svar, lär jag aldrig glömma. Skickar en styrke kram till dig / Ulrika
Hur går det för er? Ville bara titta in och ge er mina varmaste tankar!
Kram från Jenny
Tänker på Er! /Lillsnörpa
Hej Linda! Det låter som om du kan ha behövt en liten paus.. det gör vi alla ibland :) Vad tråkigt med din dotter men skönt att det inte var jättealvarligt!! Hoppas att det går bra för er och skönt att ni träffade en sådan härlig skolsköterska! Visst kan man bryta v-slip, det är den enda grundfärgen (tror jag) som man kan bryta mörkare. Jag har den bruten i svart och i chokladbrun, det går jättebra. Det är den jag har använt när jag målat mina svarta saker :)
Lycka till
Ha en skön kväll
Kram Karin
Skicka en kommentar